Om det andliga i konsten av Vasilij Kandinsky

”Om det andliga i konsten” av Vasilij (Wassily) Kandinsky, med företal av Ulf Linde, Konstakademien och Vinga Press 1986. ISBN 9177640055. Texten ursprungligen publicerad 1911.

”I’m searching for a color, Don’t think it’s got a name, It’s something between pink and brown, Just like when the sun sets” sjunger Stina Nordenstam på plattan Memories of a color (1992).

Sången går i mitt bakhuvud medan jag läser ”Om det andliga i konsten”, författad av Vasilij Kandinsky under tidigt 1900-tal. Boktexten lockar fram toner som för att bekräfta konstens och musikens samhörighet. Vasilij Kandinsky var färgernas mästare, men att läsa ”Om det andliga i konsten” är lika mycket att tänka på musik och toner som på färg och form. Vasilij Kandinsky beskriver rytmer och kompositioner. Man blir häpen av det poetiska och följsamma språket. ”Om det andliga i konsten” är varje konsthistorikers bokhyllevärmare, den tas fram med ojämna mellanrum för att ge förklaringar på färgens och formens betydelser, men förtjänar att läsas i sin helhet. Att den ger en glimt av avantgardiska tankar i det tidiga 1900-talets Europa – med abstraktionens försvarstal och tidens teoretiska diskussioner om konstens väsen och mening – lockar en historieromantiker som mig.

Jag får ingen rak förklaring till vad Vasilij Kandinsky menar med andlig konst, men Kandinsky beskriver konst bortom ytliga framställningar såhär:

Det andra slaget av konst, den konst som är i stånd att utveckla sig vidare, har också sitt ursprung i samtidens andliga liv. Men det är något mera än bara ett eko eller en spegling av livet. Den besitter dessutom en profetisk väckande kraft, ofta av djup och varaktig verkan.

Ulf Linde påtalar i inledningen det svåra med att använda det svenska ordet ande, som förhåller sig platt i jämförelse med tyskans Geist, franskans esprit eller engelskans mind. Men jag störs inte av det svenska språkets tillkortakommanden. ”Om det andliga i konsten” är en vacker liten bok som borde finnas i varje konstälskares handväska. Och den ger hunger efter att se mer av Vasilij Kandinsky. Jag minns hur den stora retrospektiva utställningen ”Kandinsky och Sverige” på Malmö Konsthall 1989 fick mitt femtonåriga hjärta att glöda av iver att få lära mig mer om färg och konst. Efter läsningen av ”Om det andliga i konsten”, hur önskar inte jag att Vasilij Kandinskys konst ska visas i Sverige igen.

/Kristina Möster Nilsson

Liknande inlägg:

1. Andlighet i konsten – Hilma af Klint Tidningen Kulturen uppmärksammar i en artikel Sveriges Konstföreningars konstbildningstema om...
2. Andlighet i konsten – Hilma af Klint Nästa år kommer Sveriges Konstföreningar att ha som konstbildningstema Andlighet...
3. Fredrik Söderberg – den magiska konsten Den svenska konstnären Fredrik Söderberg har de senaste åren undersökt...
4. Plasten i konsten Knappnålshuvud av plast i ett verk av Siri Derkert Kulturmagasinet...
5. Buss på konsten hos Södertälje Konstförening Vi frågade Benno Lexholt ordförande i Södertälje konstförening vad ”Buss...