Varför animation?

Detta material är sammanställt av Riksutställningar

De 23 konstnärerna som medverkar i utställningen kommer från olika bakgrund: några är konstnärer, andra vill kalla sig animatörer och vissa har tidigare arbetat inom filmbranschen. Men en sak har de gemensamt; de har alla valt att arbeta med animation som konstnärligt verktyg. Här förklarar några av dem varför:

Erik Rosenlund (www.erikrosenlund.com)
– För mig är film den starkaste utrycksformen som finns. Animation är den typen av film som är mest kompromisslös – den saknar helt begränsningar för vad och hur man kan berätta.

Angela Bravo (www.angelabravo.com)
– Själva processen att bygga upp en helt egen värld har alltid fängslat mig. Jag har jobbat mycket med traditionell stopmotion teknik, lera och bygge tidigare. Finner en fascination i när det tar liv, när karaktärerna börjar andas!

I Alla vill till himlen, ville jag utmana estetiska konventioner, det är första gången jag animerar digitalt och använder blandteknik samtidigt som jag  gjort alla karaktärer i lera.  Ville gå ett steg längre och experimentera hur animation och video skulle fungera ihop samtidigt som den dokumentära formen skulle synka med gestaltningen.

Ossian Eckerman
– Jag tycker om både bildkonst och berättande och att man med små medel kan skapa säregna filmer med personligt djup, vilket jag gillar.

Maja Fjällbäck
– Allt är möjligt när man animerar, jag tycker att det blir lättare att skapa en mera komplex bild av verkligheten om man slipper vara för realistisk. Det är fantastiskt att tilverka rörelser med sina egna bilder, de får nya dimentioner.

Mette Hansen
– Det är fritt att jobba med animationer, jag är inte beroende av  yttre attribut som kamera, bra ljus, skådespelare och dylikt.

Lars Hedelin (www.larshedelin.com)
– När teckningar kombineras, läggs efter varandra för att bli en animation, händer någonting. Kravet att vara dekorativa lyfts ifrån dem och istället så underkastas de ett funktionellt tänkande, en annan sorts ekonomi. De blir en del i ett mer sekventiellt berättande, som för mig är mer intressant än den enskilda bilden.

Peter Larsson (www.hockey-rawk.com)
– Att genom animation äntra det tredimensionella är för mig ett naturligt steg att ta från illustration. Jag är fascinerad av att bygga dockor och modeller utifrån mina teckningar. Tiden är mycket närvarande vid skapandet av animation. Det gäller att gå in i det tänkandet, att allting får ta längre tid och att förhålla sig till de 25 bilderna i sekunden som krävs för att det ska bli rörliga bilder.

Kati Mets (www.katimets.se)
– Jag vill berätta om människans inre verklighet och tycker om den tecknade bildens frihet. En spröd linje kan förstärka en känsla av utsatthet hos karaktären. Att se hur mina platta figurer plötsligt blir till kött och börjar röra sig, att uppleva hur ljudet lägger till rumslighet till bilderna är fantastiskt. Men tekniken är alltid bara ett medel inte ett mål i sig. Berättelsen är alltid i centrum.

Gustav Sparr (www.gustavsparr.com)
– Genom ett medium som rymmer skildringar av skeenden och där den unika handstilen filtrerar de yttre referenserna, framträder den konstnärliga visionen tydligare.

Som animatör ingår man i en väldigt tydlig och öppen dialog med sitt eget konstnärskap. Animationen är någonting både hermetiskt förslutet och helt gränslöst: Alla estetiska möjligheter finns eftersom animationen kan absorbera, eller åtminstone skildra, alla andra konstarter. Det är en behållare där man kan blanda sitt elixir. Den enda begränsningen är arbetstiden.

I det långa loppet manar det utdragna arbetet fram gömda saker. Förhållandet mellan stillbild och film tycks gömma svaret på ett filosofiskt mysterium som handlar om tid och varande, om meningen med alltsammans.

Klara Swantesson (www.klarabilder.nu)
– Animation är på många sätt ett verktyg utan begränsnigar. Och genialt att använda för att ge form till abstrakta känslor och stämningar. Dessutom tycks man kunna nå en helt ny publik när man berättar en historia i det handgjorda formatet. Det skapas en intressant kontrast mellan det ”tunga” inehållet i historien och det enkla, naiva uttrykssättet som tilltalar många.